Radio Nord
8. marts 1961 - 30. juni 1962

Bakgrund

Projektet Radio Nord tillkom då den finlandssvenske affärsmannen och filmbolagsdirektören Jack S. Kotschack 1959 träffade en känd amerikansk radioentreprenör, Gordon McLendon från Dallas, Texas. Egentligen var deras ursprungliga syfte med mötet ett gemensamt filmprojekt men snart kom diskussionen in på radio. Gordon hade byggt upp ett framgångsrikt radionätverk i USA och hans huvudstation KLIF var en av de mest stilbildande. Nu sökte han efter vägar att etablera sig i Europa och under sina efterforskningar hörde han talas om Radio Mercur och hur danskarna kringgick radiolagen genom att sända från en båt på internationellt vatten i Öresund. I motsats till Mercur valde Radio Nord mellanvåg och detta gjorde att stationen kom att täcka stora delar av Sverige. De svenska sändningarna från Skånes Radio Mercur hade ostört fått pågå sedan 1958 men när nu en ny station aviserades som skulle täcka huvudstaden och Mellansverige så utlöste dessa planer en febril aktivitet i regeringskretsar. Sannolikt bidrog det faktum att projektet finansierades med Texaskapital till att stationen blev ett rött skynke för den socialdemokratiska regeringen.

Finansieringen

Utöver Gordon Mc Lendon knöts två kapitalstarka finansiärer till projektet: Bob Thompson och Clint Murchison Jr. Bolagskonstruktionen var identisk med upplägget från Radio Mercur, med fartyget registrerat i Nicaragua - ett land som inte tillhörde Teleunionen – via rederiet Superior Shipping. Att man valde just detta land berodde på att de två finansiärerna tidigare pumpat in stora pengar i ett kanalprojekt som syftade till att bygga en konkurrerande kanal till Panamákanalen. Företaget Nord Establishment i Liechtenstein chartrade fartyget och utrustade det med sändare och teknisk utrustning. Till sist fanns så den svenske generalagenten Radio Reklam Produktion AB med adress Kammakargatan 46 i Stockholm. Detta bolag producerade program och tecknade reklamavtal. Inledningsvis hade man mötts av ett positivt intresse från de svenska annonsbyråerna, ett intresse som svalnade betänkligt på grund av tekniska svårigheter, uppskjutna starter och påtryckningar från statligt håll.

Fartyget

På rekommendation av den s k marinkonsulten Jim Foster (en vän till Texasfinansiärerna och utan nämnvärd marin kompetens) köptes fraktskutan Olga och fartyget började byggas om för sitt nya ändamål vid varvet Norderwerft i Hamburg. Snart hänvisade varvet till en lag mot Schwarzsender från Hitlertiden som gjorde det straffbart att i Tyskland förbereda en radiostation utan tillstånd från telemyndigheterna. Detta gjorde att de utlovade arbetena inte kunde slutföras på tyskt territorium och i november 1960 avseglade fartyget, nu med namnet Bon Jour, till Köpenhamn där det lade till vid Langelinie. Här skulle nu alla tekniska installationer slutföras och planen var att starta sändningarna julen 1960.

Tekniska problem och sjönöd

Efter en strapatsfylld seglats från Langelinie till den tilltänkta ankarplatsen var det dags för testsändningar. När man för första gången slogs på så blev resultatet en blixt från antennmasten och sedan tystnade sändaren. Felsökning inleddes och samtidigt började det blåsa upp ordentligt. Inte blev det bättre av att kapten Ohlsson fört sitt fartyg till fel ankarplats och på den fiskebåt som skulle leverera band med färdiga julprogram hade man ett väldigt besvär att lokalisera fartyget. I mellandagarna blåste det upp ordentligt och av oro för att fartyget skulle gå under gav kapten Ohlsson order om att Bon Jour skulle överges. Besättningen togs i land i Sandhamn och det skulle visa sig att fartyget klarade stormen bra. Nu var reparationer nödvändiga och fartyget gick först till Åbo för att där slutföra arbetena och därefter nödgades man gå in till Finnboda varv för ytterligare sändartekniska justeringar. Frekvensen var bestämd till 606 kHz, 495 meter, men kom så småningom att justeras till 602 kHz för att undvika heterodynstörningar från Lyon på denna frekvens.

Programmen

Den 8 mars 1961 startade så Radio Nord och programmen var i mycket inspirerade av amerikansk radio även om musikformatet var betydligt bredare än på KLIF. Strategin var att genom att hela tiden variera musikutbudet nå så många lyssnare som möjligt inom en given tidsrymd och talade inslag skulle vara korta. Programmen innehöll rikligt med proffsiga jinglar som producerades av musikern Henry Fox och olika korta promosnuttar och förinspelat material lades liksom reklamen in på spotmasterkasetter. Spotmastern var vid denna tid något nytt och bidrog till Radio Nord’s epitet ”Europas modernaste radiostation”. Utöver reklamsnuttar så kunde annonsörerna även köpa sponsorprogram och det förekom ofta att programledaren pratade om det annonserande företaget och dess produkter i programmet. Topplistorna Topp 20 och De Tio blev mycket populära programinslag. Från början satsade Radio Nord på att marknadsföra stationsnamnet medan programledarna var mera anonyma. Nyhetssändningarna kom igång först en dryg månad efter start.

Piratradiolagen

När alla andra försök att stoppa ”piratsändningarna” misslyckats så genomdrevs den s k piratradiolagen och den trädde i kraft den 31 juli 1962. Radio Nord valde dock att sluta sina sändningar redan den 30 juni och den sista skiva som spelades var Stick iväg Jack med Monica Zetterlund. Skivans titel är också titeln på en nyutkommen bok av Jack Kotschack’s son Jan. Boken är utgiven av Premium Publishing och berättar på ett spännande och medryckande sätt historien om Radio Nord och ett annat Sverige. Det framgår tydligt att stoppandet av Radio Nord var en av de viktigaste punkterna i regeringens agenda och i boken berättas om ett otal drastiska åtgärder som föreslogs innan man via lagstiftning lyckades tysta skvalet från Östersjön:

Ett diskussionsforum om Radio Nord finns på http://groups.yahoo.com/group/radionord/ och där ventileras allt som har med stationen att göra. Bland annat deltar ett par tidigare medarbetare vid stationen i diskussionerna.

Ronny Forslund